Skivor. “Just när man glömt honom brukar Lloyd Cole dyka upp igen.” Så började min recension av Coles förra platta “Antidepressant” för ganska exakt fyra år sedan. Och eftersom skotten själv är en artist som inte säger nej till lite återanvändning, så ser jag inget fel i att köra en lämplig formulering i repris.
För nu gör han än en gång i princip samma platta som han gjort sådär vart tredjefemte år sedan “Love story” 1995. Det är klassisk Cole, välformulerad och vemodig, som garanterat kommer att älskas av hans trogna fans varav de flesta finns i Sverige har man förstått.
Det enda nya här är lite extra country-twang som sätter en ny blå ton på hans popsnickeri. Det låter inte alls otrevligt, men spännande är det verkligen inte
“It is when you tend to forget him Lloyd Cole reappear.” So began my review of Cole’s last album ‘Antidepressant’ for almost exactly four years ago. And since the shots himself is an artist who does not say no to a bit of recycling, so I see nothing wrong in running a proper formulation of the replay.
For now he does again in principle the same plate as he made like that every third to fifth years since “Love Story” 1995th It is classic Cole, well put and melancholy, that is sure to be loved by his loyal fans – most of whom are in Sweden have been understood.
The only thing new here is a little more country-Twang which sets a new tone in his blue pop. It does not sound at all unpleasant, but it is really exciting is not.
Link to original article online
Publication: HD
Publication date: 10/09/10